En vardagen igen...
Nu har skolan och jobb pågått i snart 2 veckor...dagarna flyter på och vi försöker ha en vardag igen, ja vi försöker i alla fall...det är inte lätt dagarna pendlar väldigt mycket och känslorna likaså, ena stunden känns det okej medans att i nästa stund är livet prutt....det är så jobbigt med denna ständiga kamp gällande både det ena och det andra. De ständiga skuldkänslorna att man inte räcker till, man försöker hålla humöret uppe och att orka med vardagen...men sen orkar man inte mer, det är inte det att jag inte vill vara social och umgås och hitta på saker men jag orkar helt enkelt inte jag känner men så fruktansvärt trött hela tiden...det spelar ingen roll hur mycket jag sover jag är fortfarande trött. Jag känner mig så gnällig och tråkig och vill egentligen bara skratta men jag orkar inte.
Nu har Meja förhoppningsvis fått sin sista dos av immunförsvar...peppar peppar...hennes värden blir iaf bättre dock går det sakta men de går ju iaf åt rätt håll. Meja har nu även fått börja med kalktabletter och D-vitamin då hennes skelett har blivit skört pga de extrema höga doser av kortison. Men nu håller vi ju på att sakta sakta sänka kortisondosen....hoppas att Mejas kropp klarar av det och att aktiviteten i hennes kropp är lugnare. Vi väntar på en magnetrötgen för att kolla upp om sjukdomen är aktiv i musklerna än eller om det endast är ärr på musklerna eller om den har minskat.
Igår hade Mejas klass föräldramöte och jag pallra mig dit...orförberett fick jag berätta för de andra föräldrarna om Meja...det blev jobbigt och jag börja tjuta...det är så när jag pratar om hur vår vardag blir jag liksom påmind om sanningen...svårt att förklara hur det känns och är. Jag lever ju liksom i det hela dagarna men när man ska prata om hur vår vardag och vårt liv defakto ser ut blir det väldigt jobbigt....samt att ord räcker dessvärre inte till det är först när man själv lever i det som man förstår och så är det ju med allt här i livet man kan aldrig förstå förrän man själv har upplevt något.
Nåt positivt är att Mejas läkare håller på och kollar upp så att Meja ska kunna få åka på en klimatresa :) Så nu är det bara hoppas att vi får chansen och möjligheten att få åka iväg på denna resa :)
Ta hand om er:)
Puss och kram
