attlevamedepochjvd.blogg.se

En blogg om att vara mamma till en tonåring som har flera olika sjukdomar samt att hantera vardagen och syskon till det sjuka barnet.

Måndag kära måndag

Publicerad 2014-05-12 15:03:00 i Allmänt,

Helgen har vart både positiv och mindre bra för oss...Meja har haft ont i levern och huvudet med jämna mellanrum. Levern är svullen nu och står ut :( Meja har även fått börja med ett pencillin mot öroninflamation.
Vi har försökt att hitta på roliga saker ändo, vi har vart och handlat lite grejer(kläder) jag, Meja och Malou. Bakat cheescake och sett på melodifestivalen, dock så somna vi alla framför tvn....Idag skulle Meja ha gått till skolan igen men har så ont i magen/levern att hon och hennes pappa har vart upp till barnmottagningen och nu sitter jag och väntar på att läkaren ska höra av sig....vill inget hellre än att få ordning på detta och att livet kan återgå till det "normala" vad som nu är normalt, men jag vet att det inte hör till det normala att en 13 årig tjej ska behöva ta 20 tabletter på en dag och att det ända som snurrar runt i huvudet är när ska nästa läkarbesök ske, när ska jag få ett epilepsi anfall, när ska jag ta nästa medicin, eller få hjälp för att ta sig upp ur sängen...ja ni listan är lång. Jag bara vill att Meja ska få vara som alla andra trotsiga tonåringar och ränna ute på stan och jaga killar... Eftersom Mejas Dermatomysit har blivit sämre sen vi minska på kortison tabletterna är ju Meja väldigt mycket sämre igen och har inte kunnat eller orkat gå till skolan. Hon kämpa sig till skolan 1 dag förra veckan och efter dessa timmar i skolan sov hon sen resten av dagen.
Nu är Meja hos sin pappa och jag tycker det är så jobbigt att vara ifrån henne, jag vill ha Meja omkring mig hela tiden så jag kan analysera och se hur hon mår samt se förändringarna som sker.
Självklart är allt detta även väldigt svårt för mina två andra tjejer och jag vill ha dem omkring mig med hela tiden. Jag älskar er så mycket mina underbara små tjurbullar, Malou, Meja och Miranda.
Att ständigt leva med en ångest över att inte räcka till för de andra tjejerna just nu är oxå jobbigt för mig, jag skulle önska att bara få åka iväg igen som vi gjorde förra sommaren när vi var till Alanya och Turkiet :) Minns en dag när vi låg på stranden och Meja sa "mamma det här är livet"....men som det ser ut nu törs jag inte lämna Sveriges gränser ifall Meja skulle bli sämre. Som det är nu orkar inte ens Meja vara borta längre en nån timma för att sen behöva sova för att orka va vaken ett litet tag och äta.
Jag bara önskar att det ändo var jag som fick ta över all smärta och sjukhus besök som Meja är tvungen att göra samt resten av sitt liv...
Ta hand om er.

Kommentarer

Kommentera inlägget här
Publiceras ej

Om

Min profilbild

Till bloggens startsida

Kategorier

Arkiv

Prenumerera och dela