6 månader utan Meja
Idag har det gått 6 långa månader samtidigt som det känns som 1 sekund för att i nästa ögonblick kännas som 25 år, det här så kallade efterlivet är det totalt vidrigaste, hemskaste, äckligaste, obehagligaste jag någonsin vart med om i mitt liv. Att vara tvingad att fortsätta vakna upp varje dag med en obehaglig känsla i kroppen om att det är nåt som inte stämmer och när jag efter 1 millisekund kommer på vad det är som inte stämmer blir besvikelsen över att återigen vakna upp lika svart! Mitt helvete börjar om varje morgon, jag försöker orka andas och stå upp, jag tar mig i ”kragen” och går och simmar och fixar jobbet men bara för att överleva inte för att leva!
Den lilla glädjen jag hade i mitt liv innan den 19 september 2023 är som bortblåst och den kommer aldrig komma tillbaka för mitt hjärta har ett sådant stort sår att blodet forsar ut från det men samtidigt fortsätter mitt hjärta att slå och det fortsätter slå för Malou och Miranda❤️
Livet har fått en helt ny vändning där allt känns totalt meningslöst. Jag minns inte ens hur det är att verkligen le och skratta och känna sig glad och samtidigt vill jag inte varken skratta eller vara glad! Jag kan inte ens glädjas åt andras glädje och samtidigt orkar jag inte höra på alla människor som är så lyckliga och har det så fantastiskt och jag orkar inte lyssna på andra personers meningslösa och onödiga problem för i min värld finns det inte längre några problem för allt som går att lösa på ett eller annat sätt är inget problem för det finns en lösning! Den ända lösningen på mitt problem kan jag dessvärre inte styra över själv utan jag måste uthärda varje sekund tills min dag är kommen och jag äntligen kommer få träffa Meja igen❤️
Jag vill inte fortsätta överleva, jag vill inte vara här, jag vill ingenting, jag vill bara få försvinna!
Jag vill bara att Meja ska komma tillbaka till mig och kan inte Meja komma tillbaka till mig så vill jag INGET!
