attlevamedepochjvd.blogg.se

Min ÄLSKDE MEJA

Publicerad 2023-10-30 16:04:00 i Allmänt,

 

 

Det mest vidrigaste någonsin har hänt mig, den vidrigaste och hemskaste smärta jag någonsin upplevt. Den gör så ont att det inte finns ett endaste ord i hela världen som kan beskriva min smärta och sorg som har drabbat mig.

 

Jag träffade Meja ca. kl.12 på dagen för att lämna en epilepsimedicin som jag och hennes pappa hade hämtat åt henne på sjukhuset i Linköping. Meja var som vanligt då och hon stod och åt lunch ur en blå matlåda, vi prata lite och jag ”tjata” på henne om att hon behövde fixa läkarintyg för att kunna söka aktivitetsersättning efter juni 2024 och Meja sa bara ”ja ja”. Vi sa puss puss, älskar dig så hörs vi. Så som vi alltid gör. Tänk om jag då vetat att det var sista gången jag någonsin skulle få se och höra Mejas röst att det var min sista chans för resten av mitt liv att få kunna krama henne, prata med henne, känna hennes doft. Då hade jag aldrig lämnat henne!!!

 

Min älskade finaste skruttunge Meja hittades oväntat avliden tisdag den 19 september 2023. Det var Mejas pojkvän och hans mamma som hittade Meja liggandes på magen med ansiktet ner i golvet.

Meja skulle ha kommit hem till hennes kille och hans mamma kl.14. De ringde flera gånger till Meja utan att hon svarade. Det vi vet är att Mejas granne mötte henne omkring kl.17:15 och att Meja inte har tagit sin kl.18 medicin. Meja glömmer inte att ta någon av sina mediciner hon har tagit medicin varje dag kl. 6 på morgonen och kl.18 på kvällen i 11 år. Samt att hon alarm på sin mobil telefon och det gick fortfarande när hon hittades liggande i sin hall.

Eftersom Meja inte svarade i telefon så åkte Mejas kille och hans mamma tillslut hem till Meja, klockan var då ca. kl.20 och kl.20:04 ringer Mejas kille mig och har ”panik” i rösten och säger att ”vi är hemma hos Meja och hon ligger på golvet och är blå om läpparna och lite kall” (samtidigt pratar hans mamma med 112)

Jag ber Broman ringa Tommy (Mejas pappa) och be honom komma och hämta mig samtidigt som jag klär på mig kläder. Detta är de längsta minuter någonsin i mitt jävla liv. När väl Tommy kommer och hämtar mig sa jag ”vi åker hem till Meja så åker vi till sjukhuset efter ambulansen”…..MEN vad vi möttes av utanför Mejas hus var MASSOR av poliser, polisbilar och 1 ambulans….jag springer in i Mejas trapphus och där stor flera poliser, ambulanspersonal samt att Mejas kille och hans mamma och Mejas hund är utanför Mejas lägenhetsdörr….Jag bara skriker NEEEEEEEEEEEEEEJ!!! För i helvete hjälp Meja. Jag minns bara att Mejas killes mamma titta på mig och jag förstod att det var försent☹ Hela min värld rasa på 1 sekund, jag bara SKREK rakt ut och benen bara vek sig och jag pinka på mig och hamna på golvet och slängde av mig mina skor, slängde min telefon och bara fortsatte SKRIKA!!! Jag måste få träffa Meja!! En ambulanssköterska satt och försökte prata med mig och fråga om hon skulle ringa någon för hon sa att jag inte skulle ringa själv för jag var i panik…hon ringde Malou (Mejas storasyster) från min mobil. Malou hade ringt till Miranda (Meja och Malous lillasyster) och bara skrikit till Miranda. Någon av dem ringde Broman som kom och hämta Malou och Miranda och kom hem till Meja. Jag såg när Malou och Miranda kom och jag bara hörde deras SKRIK det är ett skrik som skär igenom hela kroppen. Vi ville bara få komma in till Meja och få se henne MEN polisen sa NEJ, de måste först utreda så att inget brott begåtts samt att en läkare måste komma och dödförklara MIN MEJA!!! Utan att jag eller Mejas pappa eller systrar verkligen skulle få se om det var VÅRAN Meja så låg där i hennes hall, tänk om de tagit fel person?! Meja kanske hade någon kompis på besök.

Polisen och ambulanspersonalen sa efter ett tag att vi ska lämna platsen och samlas hemma hos mig, jag skulle vara tvungen att lämna Mejas hus utan att få se MIN Meja!!! De sa att det skulle komma hem några från ett kristeam till mig och berätta vidare vad som kommer hända. Det jag fick reda på innan vi åkte från Mejas hus vara att de kommer köra Meja till rättsmedicinska i Linköping för obduktion, då Meja avled hastigt och oförväntat i sitt hem och ingen var med henne.

Min MEJA avled utan att jag var där!!! Jag som har burit Meja i min mage i 9 månader och som var med när hon tog sitt första andetag, jag har svikit en av mina döttrar på det allra värsta tänkbara sätt en mamma kan göra och det är att inte finnas där för sitt barn när hon verkligen hade behövt det som mest. Mejas älskade lilla hund Simba var tillsammans med Meja samt så var hennes 3 hamstrar där, något som är lite märkligt är att 1 av Mejas hamstrar avled samtidigt som Meja, vi vet med all säkerhet att hamstern inte avlidit innan Meja för då hade Meja märkt det och ringt mig för Meja har alltid tagit mer än väl hand om sina djur.

 

När vi väl var hemma hos mig kom hela familjen hem till mig och efter ett tag kom de från kristeamet…jag vet inte riktigt vad som sades eller så jag minns att jag bara känner att detta inte kan vara sant!! Att jag ville få se Meja, få vara med Meja!!! Känslan av att de inte tala sanning om Meja att de bara ”hitta” på allt att detta bara var en jävla mardröm.

 

Dagarna rullade på och jag vet inte hur jag tog igenom mig den första veckan fram till 27 september 2023 som var dagen då jag och anhöriga skulle få ta farväl av Meja en allra sista dag.

Vi samlas utanför bårhuset på Vrinnevi sjukhuset och när alla har kommit så går vi först in en ”entré” där de då berättar om hur Meja ser ut och vart hon är i rummet. De sa att Meja såg fin ut men då de sätt ett foto på Meja precis innan sa de att Meja var lite mer svullen, blekare än vad vi var vana vid att se Meja.

Tillslut får vi gå in…jag är den första som går in till Meja, jag tror Mejas kille och jag gick in samtidigt till Meja.

MEN när jag väl ser Meja så skriker jag rakt ut att det där är INTE Meja, det är INTE Meja!!!! Jag försöker titta på personen genom alla tårar som bara rinner från mina ögon, jag ser liksom en person som ligger där på britsen, en person som de sa att det är Meja!!! Jag skriker så högt till Meja att hon ska vakna, att hon ska öppna sina ögon, att hon ska le, jag ber Meja att sluta med sina ”skämt” och att hon ska vara så snäll att lyssna på mig…men hon ligger där helt tyst och stilla och rör inte något, jag minns att hennes läppar är torra och att jag vill att hon ska ha lypsyl. Tillslut ser jag på händerna att det är Mejas tatueringar, jag bara står och känner på Mejas armar, på axlarna och jag håller mina händer på hennes händer för hon är så kall att jag bara vill få värma henne, efter ett tag sätter jag mig på en stol bredvid Meja och jag tittar på henne i profil jag ser då att det är Mejas profil, jag ser hennes panna, jag ser ärr i ansiktet som hon fått från epilepsianfall genom åren, men jag kan ändo inte ta in att det är MIN Meja som ligger där, jag ber om att få se Mejas fötter för Meja har så små fötter för sin längd och då ser jag att det är hennes små fötter som är iskalla, jag håller mina händer om Mejas fötter för jag måste få upp värmen i hennes fötter hon fryser ju alltid om fötterna.

Jag klappar hennes kinder, känner på hennes hår, känner på hennes ögonbryn, jag pussar på Meja på hennes panna, jag klipper en ”toffs” av hennes hår. Vi har med oss flera olika saker som Meja ska ha med sig i sin kista så hon inte ska vara ensam. Meja har med sig Bullten hennes gosehund som hon haft sen hon var 1 år och den hunden har vart med om både utlandsresor och sjukhusbesök, hon har även med sig en av sina nallar hon fått när hon åkt ambulans, kort på mig, Tommy, Malou, Meja och Miranda när vi är på semester i Gran Canaria ett år när Meja fyllde år, hon har ansiktsmask, den sista Bonaqua flaskan hon drack av (som hon ej hunnit dricka upp), jord från Näs, brev från mig, Malou, Miranda, Filip, plåster, sten som Meja fick av mig för flera år sedan där det står Meja och jag älskar dig, min sista julklapp till Meja som var en tavla där jag skrivit ett text till Meja, blomma, foto på 2 av Mejas hamstrar, Gurk”Meja”, Mejas nyckelring ”F”, sten med texten ”älskad från första stund”, hår från Filip. Vi lämna även kläder som Meja har på sig i kistan och det är var hennes favorit mjuksbyxor, stickad tröja, sport top, boxershorts, mysstrumpor, tofflor, rosa hårband, Mejas favorit Nike Air Max sneakers som var så välanvända så de inte var vita längre, men jag fick inte kasta dem för Meja då hon älskade dem.

Filip tog även på Meja hennes förlovningsring (polisen tog av den när hon hittades avliden).

 

På eftermiddagen den 27 september träffa vi begravningsbyrån och skulle då planera Mejas begravning☹ En förälder ska INTE planera sitt barns begravning det är FEL ordning i vem ska planera en begravning.

Vi ville absolut inte ha nån kyrklig begravning utan borglig. Begravningen blev bokad till den 16 oktober i Magnolia salen. Pga omständigheterna i vår familj så skulle inte datum för begravningen framgå i Mejas dödsannons utan endast inbjudna var välkomna. Meja har även skrivit i ett av sina block hur hon skulle vilja har sin begravning och vilka som får och INTE får komma och hon har tydligt skrivit Jag vill inte att min moster med födelsenamn Marie Eriksson ska komma.

 

Mejas begravning blev ”fin” och ett värdigt farväl av min älskade Meja. Malou fixa 2 olika bildspel med bilder på Meja under årenslopp samt ett videospel med klipp på Meja genom åren. Först var det ett intro ”nyanser av liv” med artisten Lovad (detta sattes på Mikaels spotify helt oförväntat kl.23:30 en kväll) efter introt spelades låten ”värsta grymma tjejen” med Magnus Uggla och samtidigt visades en stillbild på Meja, sen var det en låt med Einar, sen spelades Fånga mig när jag faller av Viktor Leksell under det ena bildspelet, Du måste finnas av New Kid spelades och då var det tid för att man kunde bara tänka på Meja, när vi alla fick ta farväl av Meja och lämna blomma vid hennes kista så spelades ”spirt lead me” som är en låt som Mikael lyssnar på och tänker på Meja och den sista låten som spelades med en intro där Meja själv sjunger en vers ur ”här kommer alla känslorna på en och samma gång” sen så var det bildspel på Meja även under denna låt.

Efter/under ceremonin fick de som ville skriva en sista hälsning eller rita något till Meja på kistan för att hon skulle få med sig så mycket kärlek som möjligt

Efter ceremonin bjöds det på Mejas favorit biskvier från mormor och Mejas favorit bullar från farmor.

Det var bara människor och hundar på begravningen som älskar och respekterade Meja när hon levde.

 

 

Nu har det gått 1,5 månad sen sista gången jag pratade med Meja, sen Meja andades…jag vet inte hur jag överlever för jag gör inte det. Jag har inte sovit sen 19 september, jag avskyr att somna för då vet jag att när jag vaknar så börjar min jävla mardröm om och om igen. Jag får sömntabletter till kvällen för att kunna sova ett par timmar varje natt, men det är som sagt så jobbigt att behöva somna för då är jag på rutan 1 igen.

Jag har gjort Mejas rum som hon hade när hon bodde hemma till ett minnesrum för Meja, där inne har jag Mejas säng, Mejas byrå, Mejas bor, Mejas lakan, kuddar, täcke, Mejas lampa, Mejas gardiner, Mejas kläder, massor av bilder på Meja, Mejas skor. I byrån är det fullt av Mejas personliga saker som smink, medicindosett, borstar, telefoner, pennor, ritblock, fotoalbum, kläder, datorer mm

Jag sover i Mejas rum varje natt och jag håller om hennes stora kudde och på kvällarna och dagarna så ligger jag i Mejas rum och pratar och tänker på henne och kramar hennes kläder.

Jag vill bara få känna mig nära Meja hela tiden, jag vill känna hennes doft, jag vill höra hennes röst, känna hennes närvaro.

Jag bara skriker inombords hela dagarna för jag saknar Meja så mycket!

 

Hela min framtid och värld har raserats för alltid, jag vet inte hur jag ska orka fortsätta leva och jag vet inte hur jag gör det. Jag är som en duracell kanin och måste göra något hela dagarna för att hålla mig sysselsatt.

Jag vet inte om jag någonsin kommer tycka att livet är värt att leva igen för nu lever jag inte utan jag överlever bara. Jag orkar inte bry mig om något längre, de ända som betyder något för mig nu är Malou och Miranda. Jag orkar inte med alla onödiga ”problem” som om att det är dåligt väder, vad ska vi äta osv.

 

Det ända som jag vet med 100% säkerhet att jag inte är rädd för att dö längre och jag nästan längtar efter att få dö så jag kan få träffa Meja igen.

 

Ta hand om varandra!

Om

Min profilbild

Till bloggens startsida

Kategorier

Arkiv

Prenumerera och dela