attlevamedepochjvd.blogg.se

Meja Eva Valentina Nilsson ❤️001217-230919💔 Ge mig en endaste anledning till varför du var tvungen att dö?! För jag kommer aldrig någonsin kunna hitta en endaste anledning till varför…Jag ber på mina bara knän att du ska sluta vara död så att min enorma smärta kan försvinna, denna smärta är så enorm och denna sorg och saknad efter dig kommer aldrig försvinna och den är så enormt tung att bära...Jag kan helt enkelt inte ta in att du är död, att jag aldrig mer ska få höra ditt skratt mer än på ett filmklipp…Jag kommer ALDRIG förstå varför livet är så fruktansvärt orättvist… Jag vill inte fortsätta vara här, jag vill vara hos dig Meja, det är orimligt att jag ska behöva fortsätta överleva utan dig!!! Jag vill bara få prata med dig, jag vill få oroa mig om det har hänt dig nåt, jag vill känna mig stressad över att behöva stötta dig, jag vill få tjata på dig om att beställa dina mediciner, jag vill att du ska skriva dina långa sms med både kärleksförklaringar och din frustration över ditt liv…jag vill bara att allt ska vara som förut när du andades samma luft som mig, det är i skrivande stund 597 dagar sen du tog ditt sista andetag, 597 dagar sen du och jag sa ”puss puss älskar dig vi ses” för allra sista gången någonsin, 597 dagar sen du stod där i hallen och åt din lunch ur din blå matlåda, du hade på dig dina vita mjukisbyxor och en topp och lilla Simba sprang runt dina ben och ville hälsa på mig…detta är det sista mötet du och jag hade med varandra någonsin klockan var cirka 12…vad vi inte visste då Meja var att du skulle dö om cirka 5 timmar och att du skulle ligga död ensam i din hall omkring 2-3 timmar innan Filip och Christine skulle hitta dig…..Lilla Simba var vid din sida så du var ju inte helt ensam och så hade du dina två dvärghamstar och Pärlan hon dog tillsammans med dig, så jag tänker att hon följde med dig till din dimension för hon ville inte lämna dig ensam. Mitt dåliga samvete över att min kropp fortsätter fungera rent fysiskt är vidrig, det gör så obehagligt ont, jag mår ständigt illa och jag bara väntar på att få träffa dig så all min smärta kan försvinna. Jag som jag alltid sagt till dig genom åren att jag önska så mycket att det var jag som fick bära all din smärta, stå ut med alla provtagningar, sjukhusbesök osv, jag skulle göra precis vad som helst för att byta plats med dig, du hade precis börjat bli vuxen och såg så mycket fram emot att förhoppningsvis få färre anfall, du ville gifta dig en dag, du drömde om att en dag kunna få egna barn….VARFÖR? ska livet vara så jävla orättvist?! En mamma ska inte begrava sitt barn, det är SÅ fel!!! Jag försöker vara tacksam för allt vi har gjort tillsammans, vi har så många minnen tillsammans både roliga och mindre roliga…jag har kämpat och stångat så för dig Meja för att du skulle få ett ”normalt” liv som möjligt att du skulle få bli självständig men vad tjäna det till?! När du ändo skulle dö innan du ens hann att fylla 23?! Jag hoppas så mycket att vi ses snart för jag klarar inte av att överleva som fördöd med denna hemska smärta och den blir bara större, tyngre och djupare för varje sekund som passerar. Puss puss älskar dig vi ses! Mamma