SUDEP
Nu har jag "äntligen" fått svar från rättsmedicinska om anledningen till att MIN ÄLSKADE Meja avled☹
Meja hade en svårbehandlade epilepsi och fick sitt första anfall den 6 december 2011 hon skulle fylla 11 år den 17 december. Så i halva hennes liv (Meja blev 22 år 9 månader och 2 dagar) har hon ätit starka epilepsi mediciner och hon har nog provat på de flesta olika mediciner som finns för epilepsi och så sent som i juni 2023 opererade hon in en VNS för att förhoppningsvis kunna minska hennes anfall tillsammans med mediciner. En av hennes epilepsi mediciner gjorde att hon fick den autoimmuna sjukdomen Juvenil dermatomyosit vilket gjorde att hon fick äta ännu mera mediciner och ännu mer sjukhusbesök. Samt så hade Meja astma, pälsdjur allergi, psoriasis och ADHD. Så ni kanske förstår att Meja har besökt sjukhuset mer under hennes dryga 22 åriga liv än vad en fullvuxen människa gör under hela sin livstid. Vi har fått åka landet runt för att träffa specialister då Meja har vart så komplext sjuk☹ Meja avskydde alla sjukhusvistelser och sjukhusbesök men hon kämpa alltid på och hon försökte alltid fokusera på något positivt tex i somras när hon bröt näsan vid ett ep anfall och vi var på akuten mer eller mindre hela dagen så filma hon sin sneda näsa och så skratta vi åt det😊 Eftersom jag har vart med Meja i stort sätt på alla besök och inläggningar på sjukhus och så har jag ju fått hjälpa Meja så mycket i hennes vardag med "vardags sysslor" och alla samtal till sjukhus, myndigheter osv så är mitt nuvarande liv så extremt tomt utan MIN ÄLSKADE Meja☹
Meja avled i ett sk SUDEP anfall, det är ett anfall som gör att hela kroppen slås ut med omedelbar verkan och man avlider på sekunden☹ Min ända pyttelilla "tröst" i detta är att jag vet att Meja inte har lidit när hon avled hon mådde "bra" ända fram till hennes sista andetag ända fram till hennes sista sekund i livet MEN jag som mamma har jättesvårt att acceptera och förstå VARFÖR??? Och jag kan inte släppa tanken på att jag har svek MIN ÄLSKADE Meja när hon behövde mig som mest, jag var med henne när hon tog sitt första andetag men jag fick inte vara med henne när hon tog sitt sista andetag någonsin☹
Idag har det gått 110 dagar sen Meja avled, det är 110 dagar av mitt liv som jag inte ens förstår hur jag har tagit mig igenom, jag lever liksom inte längre jag bara existerar och jag försöker stå upp varje dag för Mejas systrar Malou och Miranda, de har sin sorg och det är så svårt att kunna stötta dem när jag själv är så ledsen men vi kämpar tillsammans.
I varje andetag jag tar, i varje hjärtslag mitt hjärta slår så gråter jag inombords, den smärta jag har hela tiden går ej att förklara och jag vill inte att någon av er ska förstå vad det innebär att förlora ett av sina älskade barn☹ Men den dagen Meja avled dog även jag men jag är levande död.
Jag försöker bara ta mig igenom varje dag och väntar på att nästa dag ska börja så jag vet att jag är en dag närmare mitt slut i detta skit helvetes efterliv😭
