365 dagar
Meja jag älskade dig redan innan jag träffade dig men när jag träffade dig älska jag dig ännu mer! Tack för att just jag fick vara din mamma, jag önskar bara jag hade fått vara det mer än 22 år 9 månader och 2 dagar...
I kalendern så står det att du har vart död i 1 år nu Meja, jag förstår inte hur det kan ha gått 1 år, jag kan inte förstå att alla människors liv fortskrider som om inget har hänt…mitt liv har ju rasat…jag lever i ett enormt stormigt hav där inget är som det brukade vara, ena stunden är jag över vattenytan och får luft för att i nästa sekund vara längst ner på botten i havet, varje gång jag hamnar på botten i havet önskar jag att jag inte kan ta mig upp till vattenytan igen, jag vill stanna där så jag kan få flytta hem till dig Meja min älskade Meja!
Jag kan verkligen inte förstå att du är död Meja, är det inte bara en vidrig lång mardröm jag överlever om och om varje gång jag vaknar på morgonen…det är inte rimligt att jag ska behöva överleva den här smärtan som tär på mig varje sekund. Jag har tappat all lust till att leva, jag vill inte leva längre Meja, jag vill bara få vara med dig, jag vill att du ska komma hem igen så du, jag, Malou och Mirre kan fortsätta skapa minnen tillsammans, det är INTE meningen att ett barn ska lämna jordelivet före sin mamma, det är jag som mamma som ska lämna först och inte tvärtom!
Jag minns inte hur det känns att vara glad eller hur det känns att ha ”problem” som inte ens är ett problem för allt som jag tidigare trodde var ett problem inser jag nu att det inte var ett problem, för det har gått att lösa på ett eller annat sätt…men att du Meja är död innebär att du ALDRIG mer kommer ringa mig, smsa mig, vara arg på mig, skratta med mig…jag HATAR ordet och känslan av ALDRIG NÅGONSIN mer få möjligheten att kunna vara arg på dig, skratta med dig, vara orolig in i benmärgen över dig, att aldrig mer få kunna se dina små fötter eller höra hur du sätter i nyckeln i dörren när du kom hem på din lunchrast…jag kommer ALDRIG någonsin vara med om detta igen, du kommer ALDRIG någonsin göra något!
Jag är så fruktansvärt arg på den eller det som bestämde att ditt liv endast skulle vara 22 år 9 månader och 2 dagar och jag är så arg över att mitt liv fortsätter utan alla mina 3 finaste tjejer vid min sida. Vem vill vara såhär ond mot mig?! Vem ville vara så ond mot dig och bestämma att du skulle dö????????????????????
Min saknad till dig Meja är så enorm, jag vill bara få vara nära dig. Du och jag har kämpat tillsammans i så många år, jag har vart så trött men hur trött jag än har vart har jag alltid kämpat för dig, för att du skulle kunna leva ett sånt normalt liv som var möjligt för dig…och Meja du levde varje sekund, du lät inte dina sjukdomar hindra dig, du ville få bestämma över DITT liv du ville göra det som föll dig in i stunden….
Tänk alla tokigheter du har hittat på genom åren, när jag tänker på dem så ler jag…men just där och då har jag inte alltid skrattat…men det var ju så typiskt dig Meja…du LEVDE här och nu och du LEVDE i varje sekund!
Tänk när du tog med dig Mirre på bussen för att köpa tofflor till Turkiet men kommer hem med en dvärghamster…eller när du tog med dig Mirre och Louise till Mc donalds för att köpa en glass…eller när du absolut skulle hoppa från 10:an rakt ner i sjön eller som i Turkiet när du skulle hoppa från hängbron ner i floden med bruten arm, när du pierca näsan mitt i natten för du hade inget att göra, eller när du fyllde badkaret med ödlor…eller som om att du ”missa” bussen eller spårvagnen varje kväll….ja Meja det finns så många tokiga saker du har hittat på och vissa saker har gett mig gråa hårstrån men du har lärt mig och många andra att allt är möjligt om man faktiskt vill något, du har alltid valt att se det positiva i situationer istället för att fokusera på alla hinder du var tvungen att ta dig över!
Allt jag kunnat göra är att stå vid din sida genom åren Meja, jag önska redan från start att det skulle vart jag som fick dina fula och dumma sjukdomar, jag ville ta all din smärta och ångest men jag kunde inte och det har jag avskytt!!!
Du hade alltid dina känslor utanpå dig, var du glad så skratta du, var du arg så skrek du, älska du då älska du på riktigt, var du arg så var du väldigt arg…det fanns aldrig något ”mellan” läge på dina känslor och du stod alltid upp för dina kompisar och systrar för om någon sa något dumt mot någon du älska såg du till att skydda dem till fullo, vilket gjorde att du hamna i mindre bra situationer ibland, men det är så du var Meja…ingen skulle såra någon som du älska!
Jag är så ledsen över allt du aldrig fick uppleva men jag är glad över de positiva saker du hann uppleva, alla resor vi har gjort tillsammans, din älskade Simba, alla dina dvärghamstar, att du fick känna dig bra i skolan och få beröm av ditt arbete, flytta hemifrån och fick prova på att vara vuxen, förlova dig.
Jag försöker tänka positivt i allt det nattsvarta Meja, för det var så du levde under många år, i en total nattsvart värld med frågetecken om din framtid….men Meja jag orkar inte vara positiv längre, jag orkar inte leva längre, jag överlever varje dag för dina systrars skull, jag försöker stötta dem så gått jag kan…du har alltid sagt till mig ”mamma umgås med Malou och Mirre, jag klarar mig”….nu har varken jag Malou eller Mirre något val vi kan inte umgås med dig längre…vi som alltid vart 4 är helt plötsligt bara 3…
Tack Meja min älskade Meja för all kärlek du har berikat mitt liv med, Tack för alla gånger du testat mitt tålamod...TACK MEJA MIN ÄLSKADE MEJA FÖR ATT DU VAR DU💖💖💖
Du är tjejen, värsta grymma tjejen Meja!!! Du är SÅ saknad!!!
JAG ÄLSKAR OCH SAKNAR DIG MER ÄN EVIGHETEN ❤️🩹❤️🩹❤️🩹
