attlevamedepochjvd.blogg.se

 

I kalendern står det att det är den 28 februari 2025!!! Jag förstår inte hur detta kan vara möjligt för varje dag som jag vaknar upp är det den 20 september 2023, det tar endast nån millisekund från att mina ögon öppnar sig som min hjärna tror att allt är som innan den 19 september 2023…Min kropp går här på jorden men min själ är borta den är död för den dog med dig Meja. Jag saknar dig så innerligt mycket och sorgen och saknaden växer sig bara större och större för min hjärna börjar sakta förstå vad ordet död betyder, det betyder att jag aldrig mer kommer få möta hela dig med din fysiska kropp tillsammans med din själ som du hade när du levde…jag är fördöd och det enda jag verkligen längtar till är den dagen min fördöd är slut då jag äntligen får möjlighet till att slippa känna denna enorma smärta! För jag har fört höra från så många olika människor att där du bor nu där har man inte ont man känner ingen smärta, ondska och att du mår bra nu!!! Jag undrar hur alla dessa personer kan tycka att jag ska behöva stå ut med denna smärta! Att jag ska tänka på alla andra som skulle bli ledsna om min fördöd tog slut…de ända jag fortsätter min fördöd för är dina fantastiska systrar, det är för deras skull jag kämpar vidare med varje andetag men varje andetag gör så förbannat ont!

 

Fördöden utan dig är så tom och meningslös och jag är helt slut, jag känner mig så enormt ensam när jag lämnar hemmet, för det ända stället jag känner mig trygg på är i ditt rum och i din säng, att få kunna ta på dina saker, hålla om dina kläder som jag ej tvättat, titta på alla foton på dig genom åren, titta på videos som du spelat in och då kunna höra din röst, skratt och se hur din kropp rör sig, det är det ända sättet som gör att jag kan få umgås med dig och få både skratta och gråta tillsammans med dig.

 

 

 

På ett sätt förstår jag att det är du Meja som ser till att jag tar mig upp varje dag och kämpar mig igenom varje sekund för du gav aldrig upp du kämpade tills du inte kunde stå på benen och nåt som smärtar mig så mycket är att jag inte vet hur du kände när du dog, hade du ont? Var du rädd? Var du ledsen eller glad? Vad skulle du göra senare på kvällen? Vad var din plan för nästa dag? Var du sugen på nån särskild mat eller kanske godis? Hade du precis tagit en cigg eller skulle du sätta dig på altanen och ta en cigg?

 

Det ända jag vet är att Filip och Christine hitta dig liggandes död i hallen med en sko på dig, jeans, en vit college tröja och din svarta ”vargarna” jacka, du hade ditt hår uppsatt i en hästsvans och att Simba var hos dig. Jag vet även att du inte hade hunnit ta din kvällsmedicin men sen vet jag inget mer sen är det bara en rad massa frågetecken som jag aldrig någonsin kommer kunna få svar på.

 

Jag är så arg på polisen som inte tillät mig gå in i din lägenhet för att faktiskt få se att det var sant att du låg där död och kall!!! Tänk om de ljög?! Jag hade kanske kunnat få dig att andas igen och att allt hade blivit som vanligt och livet kunde ”gå vidare” som det gör för alla andra! Men nu vet vi att det aldrig kommer kunna bli så…ditt liv tog slut och mitt liv tog slut och jag överlever nu en fördöd för dina systrars skull…men jag kommer aldrig mer kunna återgå till en ”normal” vardag och jag försöker hitta sätt att ta mig igenom varje sekund utan dig.

Puss puss, älskar dig, vi hörs...de orden var de sista du och jag sa till varandra , tänk om vi vetat då att vi aldrig mer skulle höras av😭💔

ÄLSKAR DIG LÄNGRE ÄN EVIGHETEN 

Puss puss, älskar dig, vi hörs

Mamma