Forever young
Idag för 24 år sedan var det en av mina lyckligaste dagar i mitt liv för då valde du äntligen att äntra världen. Du
hade redan valt att stanna kvar i min mage 7 dagar längre än vad som var beräknat men när du äntligen bestämde
dig för att lämna min mage så gjorde du det i blixt fart, du hade så bråttom ut och klockan 23:16 den 17
december år 2000, du var 53 cm lång och vägde 3 800 gram och idag skulle du ha fyllt 24 år min älskade Meja
men du kommer för alltid vara 22 år 9 månader och 2 dagar. Lika snabbt som du kom till livet lika snabbt
avslutades ditt liv…
Jag skulle göra precis vadsomhelst för att få dig tillbaka till livet här på jorden. Det går inte en sekund utan att
jag tänker på dig! Du har lämnat ett sånt enormt tomrum i mitt efterliv, det ända jag ser fram emot är den dagen
mitt hjärta slutar slå så du och jag får träffas igen och jag kan få sluta ha så ont i min kropp och mitt hjärta, för
där du bor nu Meja vet jag att ingen smärta finns det är bara vackert och kärlek.
Jag har så många frågor som jag aldrig någonsin kommer få svar på och mina frågor till dig blir bara fler och
fler…jag undrar så hur du hade sett ut idag, vart du hade vart i livet, hade du fått ditt första arbete efter allt
kämpande med skolan i så många år? Hade du tom fått en bebis? Hade du vart epilepsi fri? Hade du fortfarande
bott i din drömlägenhet som du flyttade till endast 17 dagar innan ditt liv rycktes ifrån dig? Hade du fortfarande
skrattat? Hade du vart glad?....frågorna blir bara fler och fler…
Jag hoppas verkligen att du ser hur mycket du saknas och att du känner all kärlek som jag vill ge dig!
Jag är så tom och trött, för utan dig Meja är livet jag lever totalt meningslöst! Jag vet inte längre vem jag är, det
ända jag vet är att jag inte vill vara här på jorden utan dig! Jag vill ha dig och dina systrar i mitt liv, jag vill inte
behöva leva detta efterliv med denna kroniska smärta och sorg som bara gräver sig djupare och djupare inom
mig…jag vill sova för då kan vi träffas och i mina drömmar gör det inte ont inombords, men varje morgon jag
vaknar upp så slår mardrömmen till igen som en jävla käftsmäll!
Jag passar inte längre in i denna värld och mitt livspussel kommer aldrig mer kunna bli hel!
Här är första och sista bilden på dig och mig tillsammans
