September är här😭😭😭
Så var helvetes månaden här…idag börjar äckliga september månad, en månad som kommer innebära smärta och sorg för resten av mitt liv…inte för att jag har mindre smärta eller sorg resten av dagarna och månaderna men september kommer för alltid vara den månaden som var den sista månaden som Meja levde, jag kommer för alltid komma ihåg vad jag gjort dagarna innan och omkring den 19 september 2023, för i september 2023 så skedde flera ”stora” saker i mitt liv…1 september flytta Miranda hemifrån, 2 september gick Mejas flyttlass till hennes nya lgh med uteplats, Meja var så glad över denna lägenhet som hon och hennes älskade Simba skulle bo i…dagarna efter Mejas flytt så städa jag i hennes gamla lägenhet och samtidigt höll jag på att försöka få ordning hemma i min lägenhet eftersom jag för första gången skulle bo ensam utan några barn hemma, det skulle bara vara jag och mina 4 kaniner som skulle bo här.
Jag var så fysiskt och psykiskt trött omkring den 7 september, jag höll på att rasa samman men jag är som jag är och kämpade på med att jobba, städa, organisera, måla, simma, skjutsa och hämta Meja på skolan, stötta Miranda med diverse saker som tillkommer när man flyttar hemifrån, skruva ihop en säng tsm med Malou som vi fick skruva ner igen för att den inte fick plats…Mejas gamla rum skulle bli ett kaninrum och ett gästrum och jag skulle flytta in i Mirandas rum….den 11 september var Meja och jag och handlade på City gross…det är så konstigt att jag kommer ihåg just denna gången då jag vart och handlas med Meja så många gånger…undra om det var de högre makterna som såg till att jag skulle minnas denna gång för de visste att det skulle bli sista gången Meja och jag var till city gross…Jag minns att Meja hade en stickad tröja på sig och att den hade som en liten ”polo” krage som Meja sa att hon störde sig på men att hon tycker så mkt om denna tröja så hon tänkte fråga mormor om hon kunde sy om den, Meja och jag stod på en familjeparkeringsplats och tog en cigg tillsammans och inne på city gross så hitta Meja 2 muggar i plast som hon köpte för de kunde hon och Filip använda nästa sommar när de åkte för att grilla utomhus eller om de skulle åka och campa…Meja planera för sommaren 2024….sommaren som hon INTE fick uppleva!!
Dagarna efter den 11 september fortsatte med att försöka få ordning på mitt egna hem samtidigt vara tillgänglig för mina 3 tjejer…men främst Miranda och Meja eftersom de precis flyttat och gick i skolan och jobbade samtidigt…Malou ja hon är en tjej utöver det vanliga, Malou är den mest planerande och noggranna tjej jag känner…hon ser till att fixa och slita även fast hon håller på att ramla ihop av trötthet så ser hon till att klara av de saker hon tar sig an.,
Mejas hem var fortfarande fullt med flyttlådor och de stod huller om buller i hela lägenheten men hon ville fixa allt själv, den enda som fick hjälpa Meja var Malou för Malou tar som sagt allt lugnt utan att stressa upp sig…på lördagen den 16 september så ringde Meja och jag fick åka och hämta henne på en adress här i Norrköping hon berätta lite i bilen vad som hänt och jag vart så arg och irriterad för är det nåt jag inte tycker om är när man inte får ha sina egna tankar utan att någon annan ska försöka ändra på dem! Jag skjutsa iaf hem Meja och lilla Simba och sa som vanligt Puss, vi ses, jag älskar dig, vi hörs!
Söndagen den 17 september kommer Meja förbi på kvällen hon är så glad för hon och Simba har vart ute tsm och Meja körde Simba i hans lilla hundvagn…Meja stanna till hemma hos mig för att hämta ett cigg paket och för att visa upp denna gulliga vagn med lilla Simba i…Broman passa på att laga det ena hjulet på vagnen med Meja fråga även om jag kunde beställa frisium åt henne på måndagen då hon missat att beställa den, självklart kan jag fixa detta…återigen så sa vi Puss puss, vi ses älskar dig och så krama Meja och jag varandra helt som vanligt….
Måndag den 18 september när jag går till apoteket för att beställa frisium får jag veta från apotekaren att Mejas licens för frisum gått ut samt att inget recept fanns!!! PANIK!!!! Meja får absolut INTE missa någon av sina viktiga epilepsi mediciner….jag skickar sms till Meja med informationen som jag fått på apoteket och jag ringer direkt Mejas neurolog i Linköping för att be dem skriva ny licens och recept snarast möjligt…Petra den underbara epilepsi sjuksköterskan på neurologen säger att hon genast ska kontakta Mejas läkare och återkommer till mig snarast möjligt….Petra ringer åter och läkaren har fixat med licens och recept på frisuim…jag går direkt till apoteket för att beställa frisium och får då reda på att de kommer tidigast komma på torsdag den 21 september….Meja hade några frisium kvar så hon hade så hon kunde ta doserna fram till måndag kväll….
SSK Petra ringer upp mig på måndag em för att höra vad apoteket sagt och att vi kunnat beställa frisium, jag berättar då att jag har beställt men att det tidigast kommer komma den 21 september…Petra säger att hon ska försöka ringa runt bland olika avdelningar och sjukhus i Östergötland för att se om någon har frisium…
Tisdag morgon ringer SSK Petra upp mig och meddelar att hon har ”hittat” frisium som gör att Meja kommer kunna ta sina doser tills att Mejas mediciner kommer. Men att vi var tvungna att komma till Linköping för att hämta tabletterna…jag sa att det ordnar vi…Jag ringer Mejas pappa och meddelar det akuta läget och undrar ifall han kan skjutsa mig till neurologen i Linköping för att hämta Mejas frisum…Tommy kommer och hämtar mig och vi åker till Linköping för att hämta medicinerna, jag går in till neurologen och tackar Petar flera gånger för all hjälp hon gjort för oss och Meja!!!
Tommy och jag åker tillbaka till Norrköping och till Meja….väl framme hos Meja så går jag in och ringer på dörren, jag hör hur lilla Simba kommer fram till dörren och så kommer Meja och låser upp, Meja står och äter lunch i en blå matlåda hon har på sig ljus mjukisbyxor och en topp och hon har även sin mobil i ena handen…jag tjata på Meja som vanligt och sa att hon måste ta sin frisium dos direkt och sen dela i dosetten till kvällsdosen…Meja skratta till som vanligt och sa ”ja ja mamma, jag ska” jag påminde även om att hon behöver säga till sin läkare om att få ett nytt läkarintyg om att hon kommer behöva förlängt med aktivitetsersättningen till skolan…sen så prata vi bara några få ord till för att sen avsluta med ”ha det så bra, puss puss älskar dig, vi ses!” klockan var då ca. 12…….allt var som vanligt och inte kunde jag någonsin tro att detta skulle vara mitt sista möte med min ÄLSKADE ÄLSKADE ÄLSKADE Meja!!!
För klockan 20:04 får jag det VÄRSTA OCH VIDRIGASTE samtalet NÅGONSIN!!!! Filip ringer mig i ren panik och prat/skriker att Meja ligger på golvet och är typ kall, blå om läpparna…jag hör hans mamma i bakgrunden som ringer 112 och jag bara springer fram och tillbaka här hemma med telefon i handen och ber Broman ringa Tommy att Tommy måste komma och hämta mig för att åka till MEJA!!!!
När vi äntligen är framme hemma utanför hos Meja kommer den STORA CHOCKEN!!! Det är fullt av blåljus med sirenerna på!!! Jag bara springer in i Mejas farstu där poliser står med armarna i kors och ambulanspersonal samt att jag ser Filip sittandes på golvet med Simba och Filips mamma står där med och jag ser på Filips mamma vad som hänt, jag förstod varför INGEN hjälpte Meja!!! Det var försent!!!
Där dog även jag, jag kommer aldrig mer börja leva!!! Och jag vill inte någonsin börja leva igen, jag överlever endast och det är för Mejas systrar Malou och Mirandas skull.
Jag vill aldrig mer någonsin förnimma känslan av lycka eller se fram emot något…det ända jag ser fram emot är när jag slipper vakna igen för då kan jag äntligen börja leva!
Meja och jag har vart som helan och halvan, jag har stått vid Mejas sida så många gånger genom alla år, Meja har lurat döden så många gånger och jag har vart så rädd för detta ögonblick så många gånger genom Mejas liv! MEN man tror aldrig att det kommer hända, det händer bara ”alla” andra men inte MEJA!!!
Vad som hänt från den 19 september 2023 kl. 20:04 och fram till dagens datum kan jag inte svara på för jag lever som sagt inte, jag överlever och när man överlever reflekterar man inte, man känner inte efter, man bara är…man är ett vandrande skal…som bara väntar på att slippa vakna varje morgon….
Det ända jag saknar med att överleva är MEJA om bara MEJA kom tillbaka så skulle jag kunna börja leva igen och eftersom ingen kan få Meja tillbaka till livet så kommer jag ALDRIG någonsin börja leva igen!
Ta han om varandra man vet ALDRIG vad sista ordet man säger till någon kan bli!
