attlevamedepochjvd.blogg.se

Jag vet att livet inte är "en dans på rosor" jag vet det mycket väl och hur många motgångar jag än tvingats gå igenom har jag aldrig gett upp, jag har alltid kämpat på för mina 3 döttrars skull...men att ta sig an livet när jag tvingas överleva en av mina döttrar är en ren och skär mardröm...jag tar varje andetag för mina 2 döttrar som fortfarande lever och är tvingade att fortsätta sina liv utan sin syster...

Det så kallade "efterlivet" efter att ha förlorat sitt barn är inget värdigt liv därav kallar jag det istället det jag överlever nu "fördöd", för den personen jag var när alla mina tre tjejer fortfarande levde dog tillsammans med Meja och jag kommer aldrig någonsin mer bli den personen jag en gång var,  jag kommer aldrig mer vilja ha "roligt" för vad i helvete är roligt med att vara fördöd?! Jag är inte bitter på min "lott" som jag haft i livet och jag vill inte ha några sympatier från någon, det ända jag vill är att Meja ska sluta vara död, om någon av er där ute kan göra så att Meja börjar leva igen, då kan jag lova er alla att även jag ska börja leva igen! 

Mina värderingar om vad som är viktigt och betydelsefullt har ändrats dramatiskt, det ända som är viktigt för mig nu är att Malou och Miranda kommer klara sig igenom sina utmaningar och lära sig hantera att leva ett liv utan sin syster. För att jag på något sätt ska orka finnas där för Malou och Miranda har jag hittat träningen som ett verktyg för att ta mig igenom varje andetag som är fyllt av ångest, skam, sorg, rädsla och tårar, ingen av er ser alla dessa känslor och tårar men de forsar inom mig i en hastighet som en raket...all min vakna tid...jag slåss med mig själv för min hjärna vill en sak mitt hjärta en helt annan sak, det logiska går inte ihop med min mamma hjärna och mamma hjärta...Allt är förevigt som bortblåst, den jag en gång var är förevigt bortblåst precis som Meja är förevigt död...så min tid jag tvingas överleva som fördöd här i helvetet (som de flesta kallar jorden) är endast en lång mardröm för varje sekund som mitt hjärta fortsätter slå, mina lungor fortsätter försätta min kropp med syre är endast en lång och skär plåga...så ja jag längtar och ser fram emot den dagen jag slipper vara här i helvetet och istället får komma till himlen där ingen smärta finns.