Sommar 2020
Så var sommaren år 2020 här, det är första gången i mitt liv som jag inte kommer arbeta. Jag är ännu helt sjukskriven och är det till 20 september, efter det hoppas jag kunna börja arbetsträna iaf för att sedan så smått börja arbeta igen. Jag saknar mitt arbete nåt enormt och känslan av att känna samhörighet med mina kollegor. Den 18 augusti är det 1 år sedan min olycka. Detta år har vart det jobbigaste i mitt liv av många olika aspekter. Dels på grund av min sjukskrivning och att min hjärna inte klarar av att sålla ut alla olika ljud som är runt omkring oss dygnets alla timmar men också att acceptera hur mitt liv ser ut och för alltid kommer vara annorlunda mot innan olyckan. Sen är det ju den stress som vi i familjen är utsatta för sedan februari 2019. Denna vidriga människa fortsätter att ljuga och lögnerna bara fortsätter. Hon sitter och skriver öppet på sociala medier om ett liv som är en lögn, hon hittar på allvarliga anklagelser mot min familj. Sanningen är den att hon hittar på saker som är sådant som hon själv har gjort och anklagar andra människor för dessa saker. Hon har nu bytt förnamn och det är väldigt bra för det innebär att den människa som jag en gång i tiden hade i min omgivning inte längre finns, men dessvärre är hennes nya namn och personlighet inte ett uns bättre och hon fortsätter med sina lögner. Under våren har jag gått i kbt behandling hos en psykolog för att våga lämna min lägenhet utan att känna rädsla för hotet av henne. Jag har kämpat och nu klarar jag av att gå ut på promenad, åka till butiker utan att känna denna extrema rädsla för henne. Ett av målen var att klara av att skriva hennes namn men jag klara inte det och tillslut bytte hon förnamn så då kom jag överens med min psykolog att jag skulle avbryta det målet ett annat mål var att klara av att säga hennes namn då jag endast klarade av att säga första bokstaven i hennes tidigare namn. Tillslut klara jag av att säga hennes namn utan att få ångest och panik i kroppen. Det är så obehagligt vad ångest och panik gör med ens kropp, att få den där paniken av att känna att man inte kan hantera allt som sker inombords och det går inte att fly från sin egna kropp. Ha en fin sommar och jag hoppas verkligen att just du aldrig kommer behöva uppleva det jag och min familj vart med om och fortfarande är utsatta för.
