2020 året som var mörkt
Snart är året 2020 till ändå, ett år som kommer finnas i historie böckerna för framtidens barn. Jag kommer minnas året av helt annan anledning än covid19...jag har levt i mörkret sedan februari 2019, men det blev ännu mörkare augusti 2019. Under år 2020 har min rehabilitering på neuromottagningen fortskridit och under hösten har jag gått på arbetsträningsminne 4 dagar i veckan. Jag har klarat det men oj så jobbigt det har varit. Att bara åka taxi 45 minuter för att komma fram till sjukhuset var extremt påfrestande de första veckorna, men jag minns så tydligt en känsla jag hade i slutet av rehaben...den taxi resan när jag klarade av att titta ut ur fönstret i taxi bilen och jag kunde titta på alla träd, skyltar och bilar som brukade göra mig så åksjuk och illamående, jag var så lycklig när jag väl var framme i Linköping och hade klarat av att titta ut genom fönstret i 45 minuter och känslan av att hinna läsa på vägskyltarna!!! Jag kan inte i ord beskriva hur glad jag kände mig den dagen, äntligen kände jag att nåt blivit bättre inuti mitt huvud. Äntligen framsteg i min rehabilitering som jag märker av. Jag vet att min resa tillbaka till ett helt normalt liv är rätt så lång, men äntligen märker jag att det är nåt som går åt rätt håll. I januari 2021 ska jag börja gå till jobbet 1 timma/dagen 4 dagar i veckan, då ska jag fixa med min dator och förbereda mina lathundar osv. Den 25 januari har jag återigen möte med min handläggare på fk, min chef och min arbetsterapeut...Vet inte vad som blir bestämt då, därav att jag ska gå till jobbet nu i januari för att se hur jag klarar av att sitta vid datorn med "arbete". Jag vill bara jobba igen!!!!! Jag älskar mitt jobb nåt enormt och den 19 augusti 2019 förändrades mitt liv på 1 sekund! Jag går nu även hos psykolog igen för att bearbeta allt som hänt mig under de senaste åren och hur jag ska klara av att finna glädje i livet igen. Vi i hela familjen/släkten har blivit utsatta av hemska lögner och anklagelser via sociala medier. Jag och mina tjejer lever i ständig rädsla och oro över att stöta på denna otäcka och farliga människa. Under våren 2020 gick jag i KBT behandling hos en psykolog för att våga lämna hemmet utan att känna rädsla och oro utan alla mina olika "skydd" beteende, det har blivit mycket bättre och jag klarar nu av att lämna hemmet ensam utan att ta till alla "skydd", men jag utsätter mig inte i onödan för att röra mig i områden där jag vet att denna otäcka och farliga människa brukar hålla till. Jag och 2 av mina döttrar har stött på denna människa på avstånd 2 gånger och har då fått "fly" i panik. Känslor som kommer inom mig när jag blir påmind om denna människa är hjärtklappning, illamående, svettningar, ökad puls och panik, dessa symtom kommer direkt när människans namn nämns. Människan har bytt sitt förnamn och det är bra på ett sätt för det betyder att den människa som jag en gång i tiden kände inte längre finns, men som sagt människan lever ännu och eftersom vi bor i samma stad är det lätt att råka stöta på den varelsen. Om jag hade möjlighet skulle jag flytta helt från stan jag bor i. Jag har ju flyttat till en ny lägenhet som människan inte har förpestat med sin mörka energi. Något bra som har kommit utav det vi blivit utsatta av är att vi i familjen/släkten har det trevligare när vi samlas. Ingen är längre "rädd" för att råka säga ett fel ord som gör att människan blir galen. År 2021 ska bli ett ljusare år än de senaste 2 åren. Jag vet att jag behöver fortsätta med KBT behandling hos psykologen och med min rehabilitering för att så småningom börja arbeta igen. Tänk att en människa kan förstöra livet för så många människor. Nåt jag har lärt mig att förstå pga denna människa är varför det finns krig i världen som styrs av manipulerande/psykopatiska ledare, kan dessa människor manipulera människor att tro att allt de säger är sant så är det hur lätt som helst för 1 människa att ljuga, manipulera och förstöra för en familj/släkt. Ta hand om er.
