Livstidsdömd
Trött, trött, trött återigen trött...jag är så trött på att vara trött jag är trött på allt, jag är trött på mig själv, jag är trött på mitt liv, jag är trött på min framtid, jag är trött på min nutid, jag är trött på mitt öde, jag är trött på alla människor som klagar på vardagliga saker, jag är trött på att få frågan om jag känner mig något bättre, jag är trött på att vakna varje dag, jag är trött på att ha huvudvärk, jag är trött på att inte klara av att orka tvätta håret vilken dag jag vill, jag är trött på att min hjärna svullnar, mina ögon blir torra, jag tappar ord, jag blir hes, det börjar pipa i öronen mm när jag pratar, jag är trött på att inte kunna ha ork att ta en promenad när solen lyser, jag är trött på att inte ha ork att vara social, jag är trött på att inte klara av att göra två saker på samma gång, jag är trött på att vara sjukskriven, jag är trött på att åka till sjukhuset hela tiden, jag är trött på att behöva förklara mig hela tiden, jag är trött på att allt tar energi, jag är trött på att behöva sova middag varje dag, jag är trött på att inte kunna planera in saker. Jag är trött på att höra att jag ska vara tacksam över att jag överlevde för det kunde ha blivit värre och i min värld kunde det inte blivit värre för nu lever jag i en gränsland, jag ser normal ut men min hjärna fungerar inte, jag lever för min omgivnings skull inte för min skull. Men skulle du vilja leva som mig?! Ställ dig själv frågan, så får du själv svaret, så tänk efter innan du klagar på din tråkiga vardag för på 1 sekund kan den ändras och du kommer sakna den något enormt!!!
Jag är så fruktansvärt trött på allt min psykolog sa något bra till mig i veckan att nästa gång någon frågar mig om jag känner mig något bättre ska jag fråga den personen om den skulle fråga en person som har amputerat en kroppsdel om deras kroppsdel vuxit ut lite den senaste veckan. Då mina hjärnskador nu räknas som bestående då det nästan gått 3 år. Detta är mitt nya jag, jag kommer aldrig mer bli mitt gamla jag, nu ska jag lära känna mig själv och ta farväl av mitt gamla jag för den Malin jag var tidigare dog 19 augusti 2019. Nu behöver jag hitta en vardag och ett liv som jag kan hantera där jag klarar av att arbeta 25% och sen klara av en vardag. Som det är just nu fungerar det inte, för jag är så förbaskat trött😭 men jag vägrar ge upp mitt arbete, får jag inte arbeta på mitt arbete så skulle jag ge upp livet helt och hållet, det är det enda som gör att jag ens orkar att kämpa och inte ge vika, men det har sitt pris, jag kan endast arbeta 3 dagar i veckan och sköta hushållet med nöd och näppe allt annat har jag lagt åt sidan. Men som min psykolog sa ingen vet vad du kommer klara av om 10 år...10 år...ja det är ju inte så lång tid då är jag ju bara 55 år, det känns fantastiskt och helt underbart att leva i detta fängelse, jag har min livstidsdom men du som läser detta har förhoppningsvis ett val där du kan ta tag i ditt liv och ta vara på ditt liv och sluta klaga.
Tack och hej
Malin
